Han är det min kille <3
Hon har ångest pch är nervös inför gymmet han köper nya skor till henne

Jag vet inte vad jag gjort som för att jag förtjänar honom. Men han är den bästa på alla sätt!

Förövrigt så gick det ändå bra på gymet, jag hatar att inte kunna saker. Ni vet behöva "ranta efter" och göra mer fel än rätt.. Men jag får väl ge mej tid att lära mej. 100 maskiner lär man sej inte på ett pass och heller inte alla andra hundra saker man kan göra.
Men jag hatar, vill kunna!
Men det var lite kul faktiskt och jag höll ett ganska bra fokus, bättre än vad jag trott! Fast nu körde jag ju enbart lätt lätt vill ju inte paja kroppen så bättre att överdriva och ta det lugnt annars lär jag ju klappa ihop.

Nu jobbar vi

Jahapp då kör vi!
Mot gymmet.... Gaahh ont i magen redan och ångest.

Igår när grabben kom hem från gymmet hade han en present till mej

Nu finns det inga ursäkter längre!
Tack snälla <3

Känner mej väl påläst om hur jag ska börja, vad jag ska tänka på osv så det här ska gå!
Har följt några fibro/reumatism bloggar ett tag och fått tipsen ifrån dom. För vilka kan sjukdomen och träning bäst än dom som har/gör både och.
Känner mej taggad!
Första passet idag efter jobbet :)


Jag tänker inte låta smärtan styra mitt liv!

Ge mej en karta och kompas, jag är vilse i mej själv.
En instruktionsbok som beskriver varje sätt och hur man gör dom rätt.
Ett lugn och harmoni.
Nån som förstår och tar sej tid.
Förvirringen tar min energi och lust.
Vet varken ut eller in.
Jag känner mej så trasig men har aldrig vart så hel.
Jag vrider och vänder på allt, det känns bara fel.

Jag måste jobba mer med min besvikelsekänsla... Jag har blivit bättre på det när jag är ensam men nu när jag har nån i mitt liv blir jag svagare, sårbarare och känslan över att bli besviken kommer oftare. Jag hatar den. Framförallt när jag inte tycker den är rättvis.

Igår var en sån där trist grådag när man inte hade lust med någe...
Tog i alla fall med mej Tii ner på stan och köpte pyssel, det var sjukt mycket folk där nere men min duktiga tös lämnade inte min sida utan trippade på där bak som om det vore en vanlig promenad

Det värsta med att ha en sån härlig hund är att man blir så koppelslö. Hon kan ju liksom vara lös överallt och då blir det inte att man använde koppel. Men på vanliga promenader ja då får hon alltid gå kopplad så att hon minns hur man gör ;)

Sen drog vi till skogen med Emma & Cosmo och gick så hundarna fick busa och röja lite

Trots mina uppvärmning och nedvarvningsansträngningar och BoT täcke och massage så blev Puma stel i bakvagnen :( Så jävla trist får kämpa ännu hårdare!
Tira kämpade på bra bakom och klagade inte en gång på att det var jobbigt! Stackaren fick ju kämpa hundra gånger mer än dom andra jue

Har förmodligen världens bästa Liten <3

Sen pysslades det för fullt här hemma med julsaker men det får jag visa en annan dag.

Kvällen avslutades med att grabben kom hem och mös med oss. Givetvis fick prinsessorna bästa platsen ;)

Underbart!

Ny dag ny möjligheter!

Jag saknar hon den där som alltid infann sej i min soffa i tid och otid, man var aldrig ensam.
Önskar jag hade en sån nära mej i igen, ni vet en sån som känns som ens syster och man behöver liksom inte umgås utan man bara är, dödar ensamheten.

Är så glad att jag gav han en chans att bli en del av mitt liv. Att jag utmanade mej mej, bortsåg från andras ord, vågade släppa honom nära och att jag för en gångsskull bara följde med strömmen.
Se så bra det blev.

Han är inte bara fn perfekt pojkvän utan älskar verkligen mina hundar också. Han bryr sej, lyssnar och lär allt för att det ska bli så bra som möjligt. Igår fann jag honom läsandes brukshunden och fastnade för att barmarksdrag var häftigt. Här om dagen kom han hem med varsin adventskalender åt dom <3
Det värmer mitt hjärta att dela livet med någon som inte bara ställer upp på och för mej utan för hela familjen.

Man måste våga satsa för att vinna och man måste trotsa sin rädsla. Det kan bli bra det kan gå åt helvete det vet man inte just nu men jag tänker njuta av stunden.