Tiden bara springer iväg, fem månader sen han klev in i mitt liv och det kan faan inte kännas bättre!
Jag är riktigt jävla mega kär alltså han är för fantastisk <3

Har legat helt utslagen i en vecka, måttligt roligt. Först gav kroppen upp och sedan har jag åkt på en jävla förkylning som vägrar ge med sej. Är fortfarande krasslig men har kommit igång och jobba igen måste ju ordna upp allt inför nästa vecka och sånt fixar inte en vikarie!
Kärleken min har jobbat hela helgen med vilket inte gjort saken lättare direkt, mina stackars hundar har fått sova typ 24/7 och har nu energi till hundra hundar. Yeah!
Men första jobbdagen gjord och nu laddar vi inför nästa, på fredag drar vi till göreborg och ska mysa på Liseberg och bo på hotell, förjäkla gött :D

Han är för äckligt bra!
Han älskar mej trots att jag ser ut som skit, gnäller, ber om en massa saker, äter bara godis å glass, gnäller mera och ber om fler saker.
Fantastisk <3

Vi har Porsche på besök, det glädjen mej <3 Saknar den där lilla råttan

Se! Tre är ett bra antal ;)

Hur mycket kan man begära av en annan människa egentligen?
Vad är rimligt och vad är det inte?
Jag är en krävande person det har jag förstått men för krävande?

Jag gillar inte att känns känslan besvikelse

Har ni någon i erat liv som egentligen inte borde vara där? Ni vet någon som det känns som att h*n medvetet kläcker ur sej saker, som man inte vet vart man har och som man retar sej på... Men man kommer liksom aldrig till steget att klicka personen ifråga ur livet. Jag har en sån.

Han lämna mej inte bara utan han tog även med allt som var jag.
Att börja bygga upp sej själv från grunden med någon man älskar är svårare än jag föreställt mej.

Alltid svårt att veta när man ska ställa klockan på morgonen, ska det ta en minut eller en timme att ta sej ur sängen...
Älskar min kropp. Suck